30 april är det Valborgsmäss, kungen fyller år, och Kärra Nå´n sjunger i Slottsskogen
Vi hade knappt hunnit smälta att vi lyckats med konserten tillsammans med David och Stina innan det var dags för körsång igen. Många körer turas om att sjunga på olika platser i den stora parken och Kärra Nå´n hade precis som förra året sitt framträdande vid fågelhuset, nära Azaleadalen.
Även om den här lilla konserten kändes som ”a walk in the park” (höhö, göteborgshumor… ) jämfört med den gångna helgens performance, är det alltid en utmaning att sjunga utomhus – hur bra eller mindre bra det går beror på väder och vind, vilken publik kören har, etc. Då känns det skönt och tryggt att, förutom mot vår duktiga körledare och dirigent Pia, kunna luta sig mot traditioner, och få dagar och tillfällen är väl så fyllda av traditioner som Valborg? Sånger och låtar är självklara, publiken är ofta glad och tacksam, man sjunger vårens lov och kungen fyller år, som vanligt.
Extra positivt känns det att sjunga Hellströms ”Valborg”, när man befinner sig granne med Håkans hyllade Azaleadal. Älskar introt” Oh, hur härligt majsol ler”, se där ytterligare en vacker, traditionell vårsång.
Kärra Nå´n turades om att sjunga med Pias andra kör Opus 83, och sen begav man sig huttrande hemåt genom en folkfylld, i många fall lätt överförfriskad park – antar att rått och kallt Valborgsväder också är tradition.
Vi har väl alla hört mödrar berätta om hur de stått i sprillans ny vårdräkt, hatt och handskar, vid majbrasa i snöglopp? Kärra Nå´n hade (som väl var?) hoppat över hatt och handskar. Vi nöjde oss med en traditionell röd scarf, till helvitt och jeansjacka. En bra sångarkostym!
/ Karin, alt 1